Barbarity

How speech is broken (somber bride) 
as she utters: Manhood  
let me see the lowest 
as they open, hurling 
a mute grenade through air – 
gleaming white phlegm 
hits me under the eye 

gnaws at me like a caress 

*

The new cars are quieter than the old ones 
Doors open and close 
Peach pulp and dark stinging 
bites: this seat is taken 
Our mouths are falling our mouths a 
dark sting 
But then      a voice 
like a February sky scraped clean

Ladies and Gentlemen 
I am thirty-two years old and I keep 
losing and 
losing again
a black shadow falls across my face 
and it’s larger
each and every 
day 
I am broken
here and now 

My voice is strong 
I am hungry 
my voice rises towards the ceiling 
and shame extends 
my hand 

No one else is crying. 
At first I am ashamed but 
something unfolds
like a fan    or a knife: 

I want him to say it 
to say it 
over and over again: 

e a c h  a n d  e v e r y  d a y  I a m  b r o k e n   etc 

Rushing through my chest the words 
good deed good deed 
I burn a living rose 
press a blazing green bill 
into his hand 

The wild hordes rush by  

I touch whatever bolts away 

I no longer have a face 

*

The sound of a rose burning alive 
madness, a yellow address 
This mouth is mine
just opening it, letting it out 

down into perverse depths 
a dark disruption 
a motheror a mouth 

the hordemoimouth wide



I no longer have a face 

          

Barbari

Hur hon bryter (mörka brud) när hon säger: Männen,
 jag vill se de nedersta,
 när de öppnar, slungar iväg
 en stum granat genom luften – Den glänsande vita loskan träffar mig rakt under ögat fräter likt en smekning
De nya vagnarna är tystare än de gamla Dörrarna öppnas och stängs aprikosflickor och mörka svidande bett: Sätt dig inte här. Våra munnar faller våra munnar vår mörka syra
 Men så hörs det reser sig
 likt februaris himmel skrapad ren – Mina damer och herrar
 jag är trettiotvå år och jag har
 förlorat och
 förlorat det faller en svart skugga över min kind och den blir större
 för varje dag
 jag bryts
 här och nu min röst är stark
 jag är hungrig
 min röst stiger mot taket och skammen sträcker ut min hand Ingen annan gråter mer än jag. Först skäms jag, men sedan fälls något ut,
likt en solfjäder och en kniv: Jag vill att han säger det och att han säger det igen och igen: v a r j e d a g j a g b r y t s  etc Det rusar i bröstet gärning gärning Jag bränner en levande ros trycker en illgrön sedel
 i hans hand De vilda horderna rusar jag rör vid det som skenar jag har inget ansikte längre
Ljudet av en ros som bränns levande galenskapen, gul som ett tilltal
 det är min mun
 att bara öppna den, låta allt komma ner i de perversa djupen en mörk störning
 en moreller en mun hordenmoijag bara gapar jag har inget ansikte längre